Jag har ett minne av när min farfar ifrån Polen tog med mig ibland på cykelrundor.

Han hade nämligen en cykelkorg som man kunde sitta i och som var gjorde att man blickade framåt istället för att man kollade på honom. En härlig o bekväm cykelkorg, kommer ihåg hur man satt där som i en vanlig bebisgunga och dinglade med benen.

Iaf, en runda kommer jag ihåg som starkast var när vi efter mkt hälsande på grannar och bekanta cyklade emot tågrälsen ( detta var alltså ute på landet i en liten by) och där det var fullt med Vallmoblommor. Jag kommer ihåg hur jag tjöt av lycka och bara lyste av glädje, för jag tyckte det va så vackert med alla dess blommor.

Minnet av hur fascinerad man var när man kände på blomman som visade sig vara så skör när man bara nuddade bladen, men så stark när vinden blåste på dem. Har gjort ett starkt intryck på mig.

Efter den sommaren letade jag som en toking efter sådana blommor och tillslut fann jag en vit klänning med vallmo på.

Tyvärr passade den mig verkligen inte, men jag kom ihåg att jag var stolt när jag ställde mig på scenen den dagen i skolan och sjöng en låt. 

 Jag har inte alltid kommit ihåg vad detta betydde för mig förens nu idag, för många år senare.

Att den blomman är symbolik på styrka (iaf i mina ögon) att man kan vara skör o svag o samtidigt vara stark. Och att det är tillåtet att vara båda.

 För mig har det inte alltid varit självklart, att låta sig vara skör och svag, men det var något som Jesus påminnde mig nu om efter att jag drömde flera hemska mardrömmar inatt. Om det förflutna jag har gått igenom för 1 år sen. 

Så för alla er som är där ute som kämpar igenom tuffa situationer som relationer och vardagsproblem, så har man rätt att få vara skör, att släppa taget ibland och låta någon annan få göra jobbet istället. Det är nämligen viktigt att ha någon person nära som håller upp en och bygger upp en när man är som svagast och trycker inte ner en istället när man väl ger upp.

Idag har jag ingen kontakt med den personen eller min farfar men jag vet att båda minnena kommer finnas för evigt hos mig och kommer att påminna mig om vad som är viktigast i livet. Dock kommer farfar att vara det största minnet.

Så tack Jesus för att du visade mig detta minnet som jag så länge sedan hade glömt men som var så viktigt för mig.

O för alla mina vänner där ute, please ger mig inte en vallmo blomma i framtiden nu..utan de passar bäst ute i sin egen natur och i sitt minne där istället för i min trädgård eller i en vas.