Många gånger kan man tycka att framtiden är läskig, jag själv tycker ofta det men samtidigt så kan jag känna ett pirr efter det som väntar en där framme.

Just nu är jag i det läget där pirret är som störst, min plan o liv ser ut så att jag är på väg att byta miljö /boplats. 

Från småland; den trygga tillvaron där familj vänner o underbara mysiga skogen finns till Stockholm: storstan, osäkerheten, massa betong haha ^^

Ja en stor kontrast!

Och jag erkänner jag är rädd, för det som finns där framme, men ändå stark i det då jag vet anledningen till varför  jag ska bege mig och att det är för mitt eget bästa, för att jag ska kunna växa mer som människa och finna det som gud har kallat mig till att göra.

Japp där sa jag det, det är pga av Gud att jag ska flytta och många av er kan inte förstå varför, till och med uttrycka er att det är idiotiskt!

 Men jag vet att det inte är det, för jag tror att det han har visat mig om framtiden är för mig och jag själv hade aldrig gjort ett sådant här steg eller någon av alla dess steg som jag är på väg att göra.
För jag är osäker i mig själv, osäker om jag kan hantera det eller har kapacitet-styrkan för det som finns där framme.

 Men det fina är att under tiden som jag väntar tills flyttdagen är bokad så får jag vara trygg i honom o låta mig fyllas av hans närvaro o styrka.
Och det som visar på att han är där, är att varje gång jag tänker på Stockholm, så får jag en frid inom mig istället för panik, o när jag får höra fåglarna kvittra eller fiskmåsarna tjuta så blir jag upprymd för jag vet att där uppe finns mälaren o en båthamn och skog med. Jag blir påmind av den vackra naturen! Haha jag vet småläning, men jag älskar naturen o har alltid gjort. O jag kan ärligt talat säga till er att jag har sökt på platsen där jag ska bo för att verkligen få klarhet att det finns skog där uppe o inte bara en massa betong hus :P
Och tack o lov så fanns det + en massa vatten som gjorde mig överlycklig! ^^
Så jag är påväg och har en trygghet för framtiden även om rädslan och pirrat finns där, för jag vet att jag är påväg för jag låter mig få ledas av honom o han tar mig på de vägar som han ser att jag har kapacitet för att kunna inta.
 Så för er som är i samma sits som mig eller till och med undrar om framtiden, fråga honom hur den ser ut, vart ni är på väg, vilken plan han har för er om ni tackar ja. O jag kan säga att om ni tackar ja så får ni aldrig leva ett tråkig liv. Som min pastor skrev som rubrik på sin bok, Ett himla liv (något i den stilen) där han berättar om sitt liv med jesus både innan han mötte o efteråt :) och det har inte tagit stopp heller utan hans liv med jesus fortsätter. En riktigt härlig människa o som vet när ett leende lyser upp ett helt rum ^^
 
Som slutord: Psalm 23 Herren är min herde, ta med den o vetenskapen om att Jesus lämnar aldrig din sida, vart du än gör i livet, så fortsätter han att älska dig ändå <3

Är fullt upp med att mysa ner mig i sängen och bli kry över denna attack av lite feber, smärtor i bröstet o lite ont i kroppen..weird..

Men i detta så skriver jag en ny predikan o bara sprudlar av glädje av allt som Jesus lär mig i bibeln :) samtidigt som jag lyssnar på God.tv

Så kort uppdatering är inte död eller uttråkad på bloggen utan bara fullt upp med annat :)

Vi hörs!

Kram

Så jag sov knappt ingenting i Söndags natt, mkt att tänka på. Så när jag vaknade vid fyra igen och läste min bok om profeten Jeremia och bara slappnat av så bad jag en bön att snälla gud hjälp mig idag o bara ge mig styrka, jag kommer bara att vila i din famn idag så du vet för jag orkar ingenting annat :)
Och jag kan säga att var så glad när jag kom till jobbet klockan halv åtta på morgonen och resten av dagen, bara fnittrade för all gläjde bara bubblade i mig ^^) SÅ underbart!

Och idag va det oxå bara så underbart :) 
Joggade fem km med min vän och fortsatt men träningen hemma och efter det duschat, lagat mat och tvättat. Och detta har jag inte kunnat göra på över en månad, har varit så utslagen, men har verkligen bara vänt mig till Gud o detta är vad han ger tillbaka styrkan :D

Haha WOW vilken power han har som bara fyller en med sådan kraft ^^ Alla ära till honom och för att visa det så fyller jag hela min lägenhet med lovsång och bara lovsjunger honom :D

 För alla som har en tro och behöver hjälp. vänd er full hjärtat till honom, det är svårt i början men genom att bara fortsätta så lossnar till sist den sista mur stenen och ni möter honom full hjärtat :) ^^ Så varför fråga andra om hjälp för att fixa sin själ eller sig själv när man kan luta sig mot en Gud som svarar en och som verkligen vet hur man mår på insidan. För ingen människa kan se det utifrån eller öppna upp en kropp för att se hur ens psyke är. Den bästa medicinen som finns är Jesus helande :)

I johannes kapitel 14 vers 27

" Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa."


Godnatt på er!

Kramar! ^^

Autumnflower

Så dagens film blev "Under Toscanas Sol" helt underbar film :) som fick en att förstå att det alltid finns lycka runt husknuten :)

Haha, ja hjälp säger jag bara, så mycket som händer under filmen och allt som verkar vara helt hopplöst i hennes ögon visar sig vara allt det hon hade önskat sig i slut ändan :)

 Att åka iväg från ett hopplöst liv till en resa som förändra hennes liv och tar henne till den plats där hon som

förtjänar, lycka, kärlek, vänner ja allt..

Många gånger stannar man kvar på den platsen som sårade en som mest, för man är rädd att man lämnar något viktigt  kvar om man åker. Men om man i själva verket kollar på det hela så finns det inget kvar för en, bara sårade minnen och en fortfarande grå vardag. Jag tror det är viktigt att man beger sig vidare om det inte finns barn som håller en kvar. 

Att man vågar testa sina vingar igen och beger sig, se något nytt, uppleva något nytt. 

Tillåta sig själv att vara lycklig!

Den här filmen gav mig verkligen något, att våga ta steget och att våga låta lycka komma in ens liv. Och att våga få vara en kvinna. Denna karaktären och ens berättelse är något stort. 

Något som de sa under filmen hela tiden var:

"Vad som än händer.. förlora inte barnasinnet, det är det allra viktigaste"

Och från film Cabiria:

"Minns du på slutet när ännu en man övergett henne..och hon tror hennes liv är slut..Då ser hon några barn som stojar och stimmar på gatan,..och innan hon vet ordet av, så ler hon igen.."

Så vad som än händer.. förlora inte barnasinnet, det är det allra viktigaste, det är aldrig försent..

Någon mer som påminner om denna kvinna är huvudrollen i Men in trees, Marin First :)

Låter mig sitta i soffan med skjortan på och lyssna till Josh Groban som spelar sina låtar på Spotify.

Tankar flödar samtidigt som de inte gör det, knappt att man inte få fram orden.

Vet bara att jag måste skärpa mig och fördjupa mig i mig själv och låta stillheten ta mig..Ta en promenad i naturen och låta göra sin sak och låta orden få flöda fritt med pappret som skriver på det söndriga pappret. Lyssna på musiken som tar mig till en ens plats och låta tystheten få bli en frihet och inte ett panikslag.

Helt enkelt låta mig själv få vara ifred och acceptera att det är okej, att jag inte behövs längre..Utan ha fått tiden för mig själv nu..

Svårt är det att hamna i det, för om man skulle vara i det så kanske man skulle bege sig oxå någonstans åka iväg med sig själv över en helg och se något nytt. Men blir kvar här och gömmer mig i skogen för att inte synas.

Jag går och förblir skogstrollet som jag en gång innan var. 

Jag trodde en gång på kärleken och jag trodde en gång att jag skulle stanna här och börja mitt nya liv..rota mig helt enkelt..Men det blev tyvärr inte så..sitter istället med mitt hjärta och väntar på nästa tåg som ska ta mig vidare, nästa flytt som med så många andra flyttar..Ta mig bort ifrån det jag en gång trodde va min nya start, min framtid..

Många tror att jag är deprimerad, men jag vill svara att så inte är fallet. Har bara en väldigt djup själ som så många andra av mina närmaste har. Jag påminner så mycket om två personer att jag undrar ibland hur mitt liv kommer att sluta.

Så länge i väntan, är det bara andningen som är fokusen och inte göra nånting, bara vara och vara för mig själv. Finns ingen plats det bara flyter på och mina flyttfåglar gör sig redo till nästa resa.

Så mina älskade vänner där ute, jag är ledsen men jag kan inte länge vistas på samma sätt som jag en gång innan gjorde. Ber er att lita på mig istället att jag har det bra, jag klarar det. Detta är en sak som är mellan mig o Gud.

Har en gång bett om en stund och den är nu inne..så va inte oroliga låt mig bara få gå..jag har aldrig varit den som har rotat mig eller låtit mig stanna kvar, jag har alltid varit en vandrande själ o kommer alltid att förbli..

Ps 23

Det som gör mig gladast när jag kliver in i min lägenhet är att se mina gröna växter hur de växer och blir vackra :) att de helt enkelt vill blomma ut i min närvaro :) för när jag bodde hemma så dog de hela tiden..

Att se vackra ting är nog det som piggar upp ens själ mest och gör en lugn inombords. Tog ut cyklen på en runda för första gången på länge (mkt pga av att jag skulle åka o handla) och njöt av hur vinden omslöt en och hur det kändes hur man bara flög eller hur man nu ska förklara det, men man slapp anstränga sig, bara låta benen spinna på i lugn o ro och låta hjulen rulla. Så befriande :)

Stannade till vid stadskyrkans kyrkogård och gick in, det var mäktigt, för det var så lugnt, ingen som sprang runt omkring utan bara lugn o ro. Det var så länge sen man hade den känslan när man gick in på kyrkogården.

Men största var nog kyrkan som grep tag i mig, hur vacker den verkligen var och hur den utstrålar tro och Guds hus. Jag har aldrig känt så men det är ju huset som Gud bor i, det är så mäktigt för det är just dit människor går för att fråga om Gud verkligen finns och om det finns någon mening med livet?

Nu menar jag inte att Gud inte bor i andra kyrkor, utan för mig var det en stund av förundran. Eftersom jag inte har haft respekt för svenska kyrkan utan bara vänt dem ryggen. Men idag förstår jag allt. Och varje gång jag ser kyrkan så känner jag en sådan kärlek till Gud.

I min förundran och stillhet så hörde jag viskningen Paulus..gång på gång namnet Paulus och jag tänkte ja det var väl han Gud valde ut som skulle vara den som byggde upp församlingarna, men när jag kollade i bibeln nu så visade det sig att i Matteus 16:16-19 16 Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." 17 Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus*, och på denna klippa* skall jag bygga min församling, och helvetets* portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar* Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen."

Ja att det var Simon Petrus som var den som Gud hade valt ut men vem var nu Paulus och jag kollade i bibelns register och jag fann i Apost. kapitel 13 och framåt om man läser om honom att han var en missionär/ predikant/lärljunge som åkte runt och spred runt evangeliet. 

För många låter detta konstigt, men jag tror att Gud kan visa eller uppenbara på olika sett, vilken plan han har för var och en och att jag just fick min uppenbarad. Jag kände nämligen igen mig i Paulus.

Kanske inte att jag ska åka runt och sprida evangeliet det vet jag inte, men att det var ännu ett steg och förståelse varför jag ska bege mig till Stockholm för att gå bibelskola i höst, för att lära mig Guds ord. För Paulus undervisades  innan han begav sig ut.

Jag och många andra människor gör många olika saker som vi inte förstår oss på egentligen, mycket pga att vi inte har fått det bekräftat av Gud att det är vår kallelse. 

Jag studerar nämligen mycket bibeln och snappar upp en hel del och kan sitta och skriva ihop en del texter, många kallar det en predikan. Andra dansar eller sjunger eller är duktiga på att dela guds ord med folk runt omkring (små predika lite). 

Men vi tar det inte på allvar och använder oss inte av det i stora helheten. 

Jag önskar att vi började göra det, varför gömma det vi känner att vi har fått, varför vara oroliga och skygga när vi kan fråga Gud om det är det han vill att vi ska göra. Varför stanna när vi kan blomstra? Varför låta en växt sluta växa när vi kan göra så att det förökar sig och gör sig ännu större och ännu mer användbar. Varför låta något sluta växa och få vara på en vanlig nivå?

Gud jag kan inte helt svaret på detta hur vi verkligen ska börja men jag vet när jag vänder mig till dig så kommer du att ge mig ditt svar, så jag ber dig att du visar mig och många fler vilken vår kallelse är i våra liv eller under en period i våra liv. Även i en liten ålder istället för i en fullvuxens ålder. Visa oss och hjälp oss att växa. Amen

Jag har ett minne av när min farfar ifrån Polen tog med mig ibland på cykelrundor.

Han hade nämligen en cykelkorg som man kunde sitta i och som var gjorde att man blickade framåt istället för att man kollade på honom. En härlig o bekväm cykelkorg, kommer ihåg hur man satt där som i en vanlig bebisgunga och dinglade med benen.

Iaf, en runda kommer jag ihåg som starkast var när vi efter mkt hälsande på grannar och bekanta cyklade emot tågrälsen ( detta var alltså ute på landet i en liten by) och där det var fullt med Vallmoblommor. Jag kommer ihåg hur jag tjöt av lycka och bara lyste av glädje, för jag tyckte det va så vackert med alla dess blommor.

Minnet av hur fascinerad man var när man kände på blomman som visade sig vara så skör när man bara nuddade bladen, men så stark när vinden blåste på dem. Har gjort ett starkt intryck på mig.

Efter den sommaren letade jag som en toking efter sådana blommor och tillslut fann jag en vit klänning med vallmo på.

Tyvärr passade den mig verkligen inte, men jag kom ihåg att jag var stolt när jag ställde mig på scenen den dagen i skolan och sjöng en låt. 

 Jag har inte alltid kommit ihåg vad detta betydde för mig förens nu idag, för många år senare.

Att den blomman är symbolik på styrka (iaf i mina ögon) att man kan vara skör o svag o samtidigt vara stark. Och att det är tillåtet att vara båda.

 För mig har det inte alltid varit självklart, att låta sig vara skör och svag, men det var något som Jesus påminnde mig nu om efter att jag drömde flera hemska mardrömmar inatt. Om det förflutna jag har gått igenom för 1 år sen. 

Så för alla er som är där ute som kämpar igenom tuffa situationer som relationer och vardagsproblem, så har man rätt att få vara skör, att släppa taget ibland och låta någon annan få göra jobbet istället. Det är nämligen viktigt att ha någon person nära som håller upp en och bygger upp en när man är som svagast och trycker inte ner en istället när man väl ger upp.

Idag har jag ingen kontakt med den personen eller min farfar men jag vet att båda minnena kommer finnas för evigt hos mig och kommer att påminna mig om vad som är viktigast i livet. Dock kommer farfar att vara det största minnet.

Så tack Jesus för att du visade mig detta minnet som jag så länge sedan hade glömt men som var så viktigt för mig.

O för alla mina vänner där ute, please ger mig inte en vallmo blomma i framtiden nu..utan de passar bäst ute i sin egen natur och i sitt minne där istället för i min trädgård eller i en vas.

Go kväll ^^ Såå skönt att äntligen får skriva igen ;) sitter med ipaden i knät som min fina vän har lånat ut till mig i väntan på att jag får tillbaka min dator! Det har varit en fin kväll o fin dag idag har gjort mkt men ändå lite o nu är jag super trött så tyvärr blir det bara detta jag skriver idag. Skriver imorgon sov gott kramar